DJ Premier & DJ Pete Rock


Guru & DJ Premier - Full Clip


Pete Rock & InI - Grown man sport

kom på att jag ju faktiskt inte har skrivit en enda rad om min och lotta min väns fina helg på way out west. hade tänkt börja lite smått med en tjusig bild på talib kwali och hi-tek när dom, enligt mig, gör en definitivt minnesvärd spelning. dock håller inte den dunkadunka-hatande tanten jenny seth med mig vilket nog inte skulle bry mig mindre om jag kunde bortse från att hon jobbade på aftonbladet och att en av de saker som står på min top-10 hat lista är skribenter som inte kan recensera konserter ordentligt. 
nu kan jag dock inte bortse från detta utan sitter istället och tycker att jenny seth ska dra mössan över öronen och hålla sig till något som inte innebär att en festivalhatare ska recensera på en festival och allt annat som har med musik att göra överhuvudtaget faktiskt.
för inte kan en människa med någorlunda smak och sinne för musik stå och kalla en spelning som denna tråkig. man kan omöjligen ha stått framför scenen och lyssnat till talib kwali när han outtröttligt kör låt efter låt utan en minsta tvekan eller darrning på rösten. höra hi-tek bränna av beats som får det att vibrera i bröstkorgen och gunga i benen utan att någonsin vara osynkad med talib kweli, eller när han lämnar skivspelaren och bjuder publiken på några av hans egna rader. känna stämningen och känslan i publiken under guru's tribute eller när alla tafatt försöker hitta orden till marley's jammin. aldrig i mitt liv har jag varit på en spelning som har varit såhär tajt, aldrig har jag varit på en spelning där jag har sett så många icke-hipphoppare stå med händerna i luften och gunga i takt. hi-tek och talib kweli vet vad de gör och gör det ännu bättre live. den som kallar en spelning som denna tråkig lider antingen av obotlig uttråkning eller slog skallen jävligt hårt i en sten på vägen dit.

       

blev alldeles pirrig i magen när jag kom på vad som väntar i början av juli månad. sitter nu och maler igenom varenda skiva som finns tillgänglig på spotify samtidigt som brorsan bankar i väggen av vansinne.

 

'Cause you can't, you won't and you don't stop

Äntligen äntligen har jag denna i min samling. Efter ett snabbt besök på Mingus studsade jag direkt hem och sparkade igång vinylspelaren. En minut senare sitter jag med en nybakad blåbärsmuffin i handen och känner att jag är fem år igen. Jan johansson är inget annat än underbar och jag tackar pappa för att han hade vett att spela hans musik för mig innan jag ens kunde gå.

Som alla andra nördar i detta långa land kände jag mig tvungen att bänka mig framför idol för att spana in eventuella framtida radiopoppare. Kan inte påstå att jag var speciellt imponerad av dom självutnämda talangerna som desperat försökte imponera på Laila Bagge & c.o. Men när sedan denna mysiga, glasögonprydda man fyller tv rutan med sitt obotliga leende blir jag faktiskt tvungen att stanna upp en sekund. Med gitarren i handen, en röst får får hjärtat att smälta och Anders Bagges "god is with me" i bakgrunden är idol så bra det någonsin kommer bli.

Jon Sindenius. Jag håller tummarna för att idol inte smittar ner dig som dina skönsjungande föregångare.

http://tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1191095&renderingdepartment=2.34558