tänkte bara meddela... JAG ÄR RUSKIGT TAGGAD. får pirryck hela tiden och är lite lagomt fnissig och skakig hela tiden. lite läskigt men himla spännande på samma gång.

ikväll såg jag inception för andra gången på en vecka. den var faktiskt lite bättre denna gång och mamma var väldigt nöjd för att hon äntligen kom på varför dom kunde flyga på hotellet. jag var missnöjd för att popcornen var för salta men blev snabbt nöjd igen när jag fick känna mig som en förälskad 14åring i 2½ timme.
nu ska jag äta skruvar och se memento. mums.

     

 

nej, nu har jag fått nog. nu vill jag vara påväg. umeå börjar kännas tomt och 12 dagar är alldeles för lång tid. kommer säkert gråta och ha panik när dagen väl kommer men det skiter jag i. jag vill åka nu.

kommer nog aldrig kunna röka marlboro light igen

Gårdagen var jobbig och obehaglig men nu är du på väg. tänkte lägga in massa mysiga bilder från gamla tider men kom på att min dator ligger på dödsbädden. några godingar från sommarens små äventyr får duga.
jag hoppas att åsa och ubbe är snälla med dig (så snälla dom kan vara) och att du äter massa frön och stickar en halsduk åt mig för det har du lovat! sen ses vi till jul och då ska vi baka pepperkakor, dricka glögg, kasta snö på varandra och allt annat vintrigt som man kan göra i en stad som faktiskt får snö på vintern. så gå inte och bli sparkad av en häst eller något för någon gång ska vi dansa på roskilde. puss min vän

DJ Premier & DJ Pete Rock


Guru & DJ Premier - Full Clip


Pete Rock & InI - Grown man sport

kom på att jag ju faktiskt inte har skrivit en enda rad om min och lotta min väns fina helg på way out west. hade tänkt börja lite smått med en tjusig bild på talib kwali och hi-tek när dom, enligt mig, gör en definitivt minnesvärd spelning. dock håller inte den dunkadunka-hatande tanten jenny seth med mig vilket nog inte skulle bry mig mindre om jag kunde bortse från att hon jobbade på aftonbladet och att en av de saker som står på min top-10 hat lista är skribenter som inte kan recensera konserter ordentligt. 
nu kan jag dock inte bortse från detta utan sitter istället och tycker att jenny seth ska dra mössan över öronen och hålla sig till något som inte innebär att en festivalhatare ska recensera på en festival och allt annat som har med musik att göra överhuvudtaget faktiskt.
för inte kan en människa med någorlunda smak och sinne för musik stå och kalla en spelning som denna tråkig. man kan omöjligen ha stått framför scenen och lyssnat till talib kwali när han outtröttligt kör låt efter låt utan en minsta tvekan eller darrning på rösten. höra hi-tek bränna av beats som får det att vibrera i bröstkorgen och gunga i benen utan att någonsin vara osynkad med talib kweli, eller när han lämnar skivspelaren och bjuder publiken på några av hans egna rader. känna stämningen och känslan i publiken under guru's tribute eller när alla tafatt försöker hitta orden till marley's jammin. aldrig i mitt liv har jag varit på en spelning som har varit såhär tajt, aldrig har jag varit på en spelning där jag har sett så många icke-hipphoppare stå med händerna i luften och gunga i takt. hi-tek och talib kweli vet vad de gör och gör det ännu bättre live. den som kallar en spelning som denna tråkig lider antingen av obotlig uttråkning eller slog skallen jävligt hårt i en sten på vägen dit.

       

jag har varit riktigt lat den här helgen. det har varit en lathelg. har kollat på uttjatade filmer på tv. sagan om ringen 1&2, världarnas krig och resident evil. har också käkat oroande stora mängder popcorn och hällt i mig 2 liter iste. jag har sovit 12 timmar per natt och spenderat resten av dagarna i soffan. idag orkade jag pallra mig några timmar till jobbet men smet snabbt hem eftersom att jag fick för mig att det skulle komma zombies och äta upp mig. jag ska inte se zombiefilmer just innan jag går och lägger mig och sedan smyga omkring i kulverten på sjukhuset när ingen annan gör det.
annars så har vi haft besök av lea, rickard och världens coolaste 8 månadersunge sigge ikv. det var som alltid trevligt och lea som är en erfaren förredetta londonbo gav mig många bra tips på, ja typ allt. med bara 19 dagar kvar och ett långt mejl från bartenderskolan i inkorgen börjar jag få resfeber. jag blir galen av resfeber, kan börja skratta hysteriskt av absolut ingen anledning alls, sen kan jag börja kallsvettas och se clowner i varje hörn. jag vet, det är tokigt och nu vet ni det.


nu ska jag gå och lägga mig med denna i öronen

eftersom att min fina fina fina dator nu står och samlar damm i mitt rum för att jag som är fruktansvärd korkad ibland inte har något virusprogram måste jag försöka underhålla mig på annat håll. detta slutade med soduku, mcgyver och festis. det visade sig snabbt att soduku nog är världens sämsta sysselsättning när man är trött, att festis inte är så kalasigt som det låter och att jag inte riktigt försår skillnaden mellan mcgyver och knight rider förutom att den ena har en talande bil. efter att ha konstaterat detta sätter jag mig vid facebook och hoppas på att någon fin och rolig människa ska bjuda med mig på äventyr. detta händer såklart inte. då kommer jag på att jag ska skriva något fyndigt om mitt otroligt spännande liv, det visar sig snabbt vara svårt eftersom att dagen har tillbringats med skrivmaskiner, hästskit och popcorn. så nu ger både jag och mina linser upp. sängen och stolthet och fördom väntar och förhoppningsvis kan jag finna något nöje med att narra mr collins i mina tankar. godnatt.

jan stenmark får mig alltid att fundera på konstiga saker. det är därför det alltid är så besvärligt att vara hemma hos pappa. varje gång jag passerar hallen måste jag slänga ett öga på jan stenmark kalendern som hänger på väggen, när jag väl har slängt det där ögat måste jag stanna en stund och fundera. kanske är jan stenmark den mest kluriga människan som finns, kanske är det jag som gillar att tro att dessa bilder med tillhörande texter ska hjälpa mig igenom livet. dessa små finurligheter kommer nog aldrig sluta förundra mig. vare sig jag står i pappas hall och stirrar dumt i väggen eller om jag står i toakön på way out west med ömma fötter. jan stenmark kommer nog alltid vara ett mysterium för mig, en nöt som jag alltid förgäves kommer försöka knäcka. eller ja, i alla fall till den dag pappa slutar köpa jan stenmark kalendrar och börjar passera hallen som vilken annan hall som helst.

är såhär nära att springa upp för trappen och väcka mamma med en gång. hjärtat håller på att hoppa ur kroppen och jag skakar av nervositet. kanske kanske kanske men jag vågar inte riktigt hoppas. varför ska jag alltid vara så korkad och kolla upp sånt här på natten. jag kanske överdriver men detta gör att jag får magont och inte kan sitta still. nu måste jag sova så att jag imorgon kan bränna pengar jag inte har.
imorgon kommer jag antingen skutta runt som en hög kanin eller förbereda mig för att hoppa framför första bästa röda buss när vi är framme i london. kanske någon kan gissa vad som får mig såhär hysterisk. det finns nämligen inte mycket att välja på.

ännu en gång dammar jag av min såkallade blogg och skriver ett inlägg som troligen kommer bli det enda på ungfär fyra månader. jag skyller på att en stor del av de senaste tre månaderna har tillbringats på annan ort och att det är därför jag inte har tagit mig tiden att skriva någon fyndig rad om min sommar.
  eftersom att den enda som någon enstaka gång faktiskt klickar in på min blogg (känns otroligt lustigt att säga min blogg) är jag så kanske det känns onödigt att dra en sammanfattning över sommaren men jag gör det ändå för det är ju trots allt min blogg = JAG GÖR VAD JAG VILL (hihihihihih).

juni
- det var bal och alla var otroligt snygga. vi åkte fin bil, gick på röda mattan, var hungriga, drack rödvin, hade ont i fötterna, trampade på klänningar, dansade fult till konstig musik, lånade kavajer och var glada
- sista skolveckan och alla kom helt plötsligt på hur mycket dom älskade klassen, vi fixade flak och krigade om musiken. skrattade och kände ångest men var nog mest väldigt lyckliga.
- studenten var som alla som har tagt studenten säger, bästa dagen i mitt liv. skutta upp ur sängen kl 5 och försöka sminka sig med skakig hand och få håret att se snyggt ut under studentmössan. champagnefrukost och trevligheter hos sanna och sedan parad till skolan. retas med ettor och tvåor och få betyg. sitta i valhalla och stampa. springa ut ur skolan skrikande och flaxande och sedan försöka sjunga med skakig röst. mötas av fina familjen och få blommor. åka flak och förstöra rösten. studentmottagningen som slutade med tårar från hela familjen. middag och öl hos mig med finafina klassen. studenskiva som slutade med trappras, brutna kroppsdelar för dom som kom i kläm och hemgång klockan ett. studenten får tio av tio
- första dagen som arbetslös åkte jag och mor till irland för tio dagars ridning och avkoppling. det slutade med att vi tog med oss en häst hem och drack mycket guinness

juli
- var hemma i en vecka och begav mig sedan till peace and love i kära borlänge. vi tillbringade festivalen med camp langos och jag och vickan hällde i oss 18 liter vin. åh juste, såg jay-z och alice in chains också, det var grymt.
- två dagar efter den långa resan hem från borlänge stack jag och vickan tillbaka till vårt älskade london. vi träffade fina människor och drack goda drinkar. mycket skratt, starbucks, ciao bella, cykeltaxi, öl, svettiga promenader, mysiga mornar, resorb, skavsår och massa annat kul. lyckades också tappa rösten vilket alla tyckte var väldigt lustigt och skrattade väldigt mycket.
- återvände hem efter 7 nätter i london och bokade bartenderkurs. jobbade, undvek öl, umgicks med folk, badade, fick en inneboende, drack öl, tog farväl av älskade therese och drog till trädstock där det hände massa spännande saker.

augusti
- har varit otroligt ointressant då jag har spenderat den mesta tiden i min soffa med en påse ostkrokar. kanske värt att lägga till är den första tatueringen som nu pryder min underarm.
- stugan, göteborg och way out west väntas med lotta min vän.

såhär spännande har jag haft det hittills, nu väntar london och det nya livet den 9 september